tisdag 8 maj 2012

Om Atterbom


Atterbom var en diktare och skald som levde mellan 1790-1855.

Atterbom var av uppfattning att det fanns något ABSOLUT som allting kom ifrån. Därifrån kom såväl orden som känslorna bakom orden. Därifrån kom både människans ande och kropp; likväl som naturens andar och former. Allt var ett och poetens kraft låg i att han kunde upphöja sig till det absoluta. Det var det härliga, men också det farliga med poesin. Poesi handlade om inlevelse i det absoluta; i hänryckning av det.

Atterbom hämtade inspiration från romantikern Schelling och ansåg att den samtida kulturen var fientlig mot poesin.

Många diktare av idag skulle nog säga att inget eller mycket lite har ändrats på den punkten.

Atterbom var ofta hånad för sin trosuppfattnig och åskådning. Fejderna runt Atterbom kretsade kring hans granskning av vissa av Svenska akademin handlingar samt hans försvar av romantikern Schelling.

Exempel på fina ord ur hans samlingar: smultron, guldrunor, svanvit, lycksalighet, nornor

Fin strof ur Felicias sång: "själens spridning via doft och sång"

www.hypersmash.com